UNT 3 mars 2011 JAKTEN PÅ DET OUTSÄGLIGA Gun Ferling GUN FERLINGS GESTALTER värjer sig från betraktande. De accepterar betraktaren, men gör sig inte till. Påfallande ofta är figurerna, varav merparten är kvinnliga, förstrött upptagna av något som inte har med verkligheten utanför målningen att göra. Helen Billgrens utforskande av flickgestalten och serietecknare som Liv Strömquist blir naturliga referenser för Gun Ferlings måleri. Inte för att uttryck och motiv alltid följer en väntad mall, utan för att bilderna på något plan gör uppror genom att - om än tyst - be omvärlden dra åt helvete. En annan parallell är nyexpressionisten Staffan Hallström (som Ferling själv refererat till i en tidigare utställning). Men mest av allt hänvisar Gun Ferlings bilder till sig själva, och det är helt nödvändigt när det handlar om den här typen av måleri. Gestalter, människobilder, som inte gör anspråk på att vara porträtt eller bär en väldigt tydlig agenda måste tro på sig själva för att fungera. FORMERNA ÄR OFTA ENKLA och ganska stillastående, som om gestalterna förberedde sig på en evig framtid som statyer. Kontrasten blir slående när linjerna lättas upp och figurerna sveps i någonting annat. En kimono, eller någon annan textil, återkommer i flera bilder som en samling snabbare, mycket lyhörda, penseldrag. Mellan varven riskerar de solitära figurerna att bli för väna och sköna, och för estetiserande, men i de allra flesta fall bor det en räddande kovändning någonstans i akrylfärgen och den stilla uppkäftigheten består. Gun
Ferling försöker komma åt något outsägligt som bara kan förmedlas med
måleri. Det vill i och för sig de allra flesta målare, men hos Ferling
känner man jakten.
|
| Stäng fönstret |